Björn Kjellman och Jag

Alltså så här va: För någon dag sen, om det var i torsdags kanske. Ja, så stod jag på mitt jobb och slöade, läste Se&Hör för jag kände att jag behövde en dos skvaller.. Så lyfter jag upp huvudet och blicken på en kund som kommer in i butiken med ett hej dundrande leende. Jag blev glad av hans leende, eller det smittade och jag fick för en kort sekund känslan att den där snubben, honom kände jag. Men det gjorde jag ju såklart inte insåg jag ganska direkt, och speciellt när paletten trillade ner och jag såg att det var alla våran Björn Kjellman i hög person. OH-MAJ-GADD!
Han skulle bara kirra lite cigg, men inga som jag hade tyvärr.. Han skulle ha några billiga jävlar sa han, så jag skickade in honom till turken bredvid, men sa att jag inte kunde lova att han hade, men att det var en skum kiosk. Han flinade och mossade Hej!