Cash in

Sitter på vagnen hem från kneget (äntligen med dom jävla kassarna) funderar på pengarnas värde.
När jag var liten fick jag 1000 spänn i månaden och det klarade jag mig på. En tusing räckte fan mer än en månad och jag sparade till och med... Något som kostade 120 spänn var dyrt.. Något som kostade en fiving, fanns ine på kartan att ens köpa - svin dyrt, då fick det sparas..
Idag gör tusen spänn mig ingen skillnad.. Jag gav bort två fivingar för ett år sen när en kompis skulle gifta sig, bara sådär.. Köper saker och skiter fullständigt i vad det kostar.
Det är lite hemskt faktiskt. Jag vill komma tillbaka till det där pengar har något värde och respekt. Jag vill kunna kolla på en prislapp och tänka att det är för dyrt..
Jag vågar inte tänka på den dagen då jag kommer hamna i en personlig konkurs.. Om jag nu kommer dit, men risken finns ju :O
Fast sen å andra sidan ska man väl unna sig något då och då, hela tiden. För det ligger ju trotts allt hårt arbete bakom mina stålar!!