Jag vet fan inte hur jag ska börja det här...
Jag stod och jobbade i går, jag var själv i butiken och skulle stänga om en timme..
Står ch pillar och får syn på en kille utanför bruken, kort, blond och som har en ganska rosa solbränna. Tänker för mig själv att killen är sjukt lik glans.. Tittar lite till ch upptäcker att det faktiskt är han. My god. Jag skrattade sjukt mkt för mg själv och bad att han inte skulle komma in och handla... Varför gör jag det egentligen?!
Han kommer in och jag flinar sönder.. Jag bara tänker hur i helvete jag ska kunna bemöta honom på et bra sätt och förklara varför jag skrattar så mkt som jag gör..
Min puls slår och jag känner att jag konstigt nog är nervös.. Jävligt mkt mer nervös än vad jag var min första gyn-undersökning och än vad jag var på min senaste arbetsintervju..
Jag suckade av lättnad när han gick ut ur burken, han handlade ingen tidning.. Han kollade genom dagstidningarna..
Jag hade precis kommit på vad jag skulle säga tilö honom om han skulle handlat.. Jag hade ju bara kunnat förklara för honom hur det är, att han är så sjukt rolig att mina tarmar dansar tango var gång jag kollar på honom.. Typ, så nu känner jag att det var trist att han inte köpte något.
Dn killen får en alltid att skratta sönder magmusklerna!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar